itsmeandmysighthounds

Halloj!
Ellie och jag har gått på viltspår forsättning nu mån & tis och hon är redo för att gå ett anlagsprov för en domare. Skitkul att hon har blivit så jäkla duktig på just det.. När Ellie kom till oss hade hon väldigt svårt för att träna och hon förstod inte alls vad som menades och hade inte koncentrationen för att vara stilla och därför bestämde jag mig för att prova på viltspår med henne för att hon skulle få jobba självständigt och få upp självförtroendet och det har hon verkligen fått + att hon tycker att det är det roligaste som finns. Nu kan Ellie även några konster som är snurra, tass, hopp och på väldigt godväg att lära sig ligg. Hon har även blivit mer självsäker och hon vågar ta för sig mer mot främmande något som hon inte alls gjorde i början. Här kommer lite bilder på Ellie när hon spårar.

 Ellie med älgklöv

 Ellie under spår från kursen

 När man varit så duktig är de bästa och få tugga på klöven lite.

Mozart och jag ska börja tävla i rallylydnad nu. Ska anmäla mig till en tävling i september bara för av att ha provat på det och se lite hur det går. Han är ju skit duktig när vi tränar och han är lös i inhägnader och när vi tränar så fokuserar han bara på mig. Det gör han när vi tränar o han har koppel på sig men det är skönt och se att han väljer själv att han vill träna och göra rätt. Fina killen.
Mozart's inkallning i övrigt är väl inte den bästa så jag har köpt en visselpipa och börjat träna inkallning med den. Har inte hållt på så länge med den men änsålänge funkar de skit bra. Så håller tummarna för att inkallningen ska bli lite bättre på honom :)

Min myskille
Måste bli bättre på att få någon som kan ta kort när vi tränar!

Min lilla Malte har förmodligen diskbråck. När vi först gick till vetrinären så hade han en inflammation i ländryggen och man visste inte varför den hade kommit dit. Men vi började medicinera och sedan rehab träna honom först var allt superbra och Malte mådde bra men ju längre vi gick utan medecinen ju sämre blev han. Så efter vår semester i Öland bokade jag tid hos vet. för att som han mådde då var inte hålltbart. Jag befarade det värsta eftersom de hade sagt om inflammationen kommer tillbaka är det förmodligen disken och Malte mådde inte alls bra när vi kom till vetrinären. Hon konstaterade att inflammationen var tillbaka och berodde förmodligen på ett diskbråck. Jag kunde välja mellan en operation som kanske inte alls lyckas och en superlång tid att återhämta sig efter eller att ge Rimadyl livet ut. Jag valde att han skulle få äta Rimadyl och få leva sina sista månader/år lyckligt! Så nu lever han som han gjorde innan fast med smärtstillande och antiinflammatoriskt. Kanske inte superbra för kroppen men han är lycklig och han kommer får leva lyckligt tills det inte längre går mer!
När det händer något med ens hund så får man en tydlig bild för vad de verkligen betyder för en, Malte är min bebis som jag älskar över allt annat!