itsmeandmysighthounds

Igår den 16/6 var jag och Aladdin med hans uppfödare i Tånga hed vid vårgårda på hundutsällning & det gick faktiskt riktigt bra för han tycker jag. Han fick Excellent med en fin kritik tycker jag :) Han placerade sig som fyra vilket jag med är nöjd med. Det var 8 hanar i öppen klass så de kändes bra. Aladdin var lite trött igår så han tyckte inte att de va skoj att springa runt då annars va han skit duktig & helt cool lugn runt alla andra hundar! Lilla prinsen ♥

Efter utställningen åkte vi hem la oss i soffan för att vänta på att Mozart & Ellie skulle komma hem (Var hos mamma) Vilket kärt återseende det var.. Mozart & Ellie var glada över att se lillebror när jag öppnade bildörren och Aladdin blev glad över att träffa dem med. Det delades ut pussar till höger och vänster. Jag fick massa av alla tre med, glada över att alla var samlade igen..
Sedan var vi alla riktigt trötta det snarkades från både soffan och sängen så det blev en väldigt lugn o skön kväll framför tv och det tog inte lång tid innan jag började snarka jag med..

Mina tre hjärtan

Pojkarnas nya halsband ( Ellie har redan ett likande)

Ellie & Aladdin sover tillsammans igår ♥ Mina vackra♥

Om folk tror att nån har tvingat mig på hundarna att de är inte något som jag har valt själv.. Får alltid frågan är det inte jobbigt med så många hundar? och Usch hur orkar du? är det inte jobbigt att gå på långpromenader?
Men HALLÅ?! Jag har valt alla tre själv, det var mitt beslut att skaffa dem och det var ingen som tvinga mig att skaffa nån av dem.. När jag hade två så valde jag att skaffa en till. För att jag tycker att de är kul att hålla på med hundar för att göra roliga saker med dem och gå långpromenader och jag tycker inte att det är jobbigt. Fattar inte hur svårt det är att förstå..
Sen finns de ju dem som skaffar hund för att de vill ha ett sällskap o inte vill göra nått med dem eller tycker om att gå på promenader och då undrar man ju egentligen varför man skaffar en hund? Då är de nog bättre med nått annat djur.. Typ en hamster?

Sen tycker jag inte att de är okej att säga att Ellie är skitful och är den fulaste av mina hundar eller att hon är den som ser häftigast ut,. Eller att Aladdin har coolast färger och den blonda ser så jävla ful ut och denna ser mest vettig ut av dina tre.. Jag har aldrig bett om nåns åsikt om mina hundar eller vem som ser coolast ut eller  vem som inte ser coolast ut. Alla mina hundar ser olika ut och är olika.. Men det är sjuk irriterande när folk ska tala om för mig om hur det ser ut. Jag kan faktiskt inte bry mig mindre.. Jag vet att jag har annorlunda hundar med det är inte en ursäkt att få säga att dem är fula? Sånt går mig frukansvärt på nerverna...

Men på lördag ska vi på utställning med Aladdin. Ska bli så spännande och se hur det går det blir vår första utställning.
I sommar ska jag iaf se till att Aladdin och Ellie blir grymma på rally! Hoppas på fint väder bara så de blir mycket ute träning..

We made it through storms, made it through rain
It's been a long way and now I'm here
Trying to get back what you gave me
You don't need to save me, you broke my fears

So baby hold on
Now that we come so far
Just listen to your heart

You don't have to save me
Just need you to follow
Cause we made it all this way
I won't ever give up
Of something that's so strong
Yeah, we made it all this way

Like the moon causes the tide
Give me wings so I can fly
You'll already saved me
I need you to follow
Cause we made it all this way

We made it this far gotta hold on
It's a part of this road and we make it through
I open my eyes and it feels right
I just need to know I'm here with you

Den 27/5 var vi på vår första Lc-träning Mozart och Aladdin.. Ellie fick inte följa med eftersom hon inte är bra i tån.
Hundarna sprang skitbra! De fick springa ett lopp var. Det var svinvarmt så ville inte att de skulle springa mer än ett lopp. :)

Igår var vi på Lc-träning igen och då sprang de två lopp var. Så jävla grymma och vilken känsla man får när man ser ens hundarna göra det som det verkligen är gjorda för, så mäktigt!  Vi ska verkligen fortsätta att träna Lc det är så himla roligt :)

Inser att jag nog behöver skriva av mig på något som har varit i mina tankar i flera dagar..
I mitten av April för tre år sen var jag och min lillebror ute och gick en sväng då min mamma var på after work med sitt jobb och pappa var iväg på ett möte. Jag höll i Mozart, Malte och Dacke och Lucas höll i Diza.  Min lillebror ville att vi skulle gå i skogen men jag var inte så sugen för att jag hade gått den rundan tidgare på dagen med Mozart och Malte och föreslog en annan runda ( Något som jag fortfarande ångrar)
Vi gick förbi ett hus där en grand danios bodde som jag förövrigt var lite rädd för för den gjorde alltid stora utfall när man mötte den och sen hände det som inte fick hända. Hunden kom ut springade och bet Diza över ryggen o skakade henne i luften. Min lillebror som då va 10 år stod helt chockartat med kopplet i luften tills han släppte kopplet o sprang i väg. Jag röt så fort jag såg hunden tills jag tappade rösten.. Dacke och Mozart flög på GD:n som då släppte Diza o skulle vända sig om för att flyga på Dacke när ägaren kom och fick tag i sin hund. Jag var så jävla förbannad vet fan skulle jag ringa?! Fick inte tag i pappa inte mamma.. Det ända jag tänkte var att jag måste till djursjukhuset nu med Diza hon kommer inte klara sig..  Då kom ägarens sambo hem med bil o sade till mig att han ändå skulle avlivas?! Jahaja jo med då är de lungt..  Jag packade in hundarna & lillebror i hans bil och åkte mot pappa. Där sprang jag i hemma hos nån annan o ropade på pappa att komma fort som fan nu var det bråttom! Jag trodde aldrig att Diza skulle klara färden till Skara..  Pappa kom springande och vi satte oss i bilen mot Skara.. Påvägen dit ringde jag skara och de sa att de inte fanns tid och hänvisade mig till djursjukhuset i gbg.. Jag sa att det verkligen inte fanns tid för det för att aldrig att hon klarar en bilfärd till gbg.. Jag fick då prata med en vetrinär som själv hade vinthund. När jag berättade för henne vad som hänt så tror jag att hon insåg allvaret och storleksskillnaden på hundarna och sa åt oss att komma..  Sedan ringde jag till en kompis som va på samma after work som mamma och bad han att säga till barpersonalen att ropa ut att Lena Nyman skulle ringa sin dotter direkt. Vilket han som tur va gjorde.  När mamma ringde mig så sa jag bara att Diza har blivit biten du måste sätta dig i bilen och åka till Skara direkt. Hon frågade om det var allvarligt? Och jag sa kom bara nu!  Välframme i Skara så bar jag in Diza och vetrinären kollade på Diza och för att ge henne smärtstillande. Sedan kom mamma och såg såren och frågade om det ens var lönt att försöka?! Men det tyckte veterinären men hon tyckte att vi skulle åka till göteborg så de satte bandage på Diza så hon såg ut som en liten sockerbit. Pappa o Lucas åkte hem och jag och mamma åkte mot göreborg. En ren helvetesresa!!
Välframme i gbg så fick vi komma in i ett rum. Jag tvättade mig eftersom jag var full med blod..  De från skara hade ringt till göteborg o sagt vad som väntade. Så vi fick lämna in Diza och åka hem. Det var sista gången jag såg vår lilla prinssessa.
Dagen efter ville jag inte vakna jag ville inte tro att de var sant vad som hade hänt. Mozart hade fått sig några rispor men inget allvarligt och Dacke hade fått sig en känga i ansiktet. Så några dagar efter var de tvunget att åka in med Dacke då hela hans huvud svullande upp.. Men de spolade rent och han fick antibiotika.

Det var helvetesdagar när man inte visste något men sedan kom beskedet att Diza skulle nog överleva. Men de skulle bli mkt jobb för henne att komma tillbaka och mkt jobb för oss med bandage byte.. Men det var vi såklart villiga att ta..
En dag när jag kom hem såg jag att mamma och pappa var hemma. Det skulle inte vara hemma då eftersom jag skulle ta hundarna.. Jag förstod direkt vad som hade hänt och föll ihop på deras parkering. Ringde mamma och hon berättade att Diza fått en blodförgiftning och inte klarat sig..  Jag tror fan jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då och mardrömmarna om händelsen spelar fortfarande upp sig i mitt huvud. Jag har aldrig känt mig så hjälplös!

Diza var en underbar hund och jag minns henne med glädje och hennes aska är spriden på "hennes" plats i skogen!