itsmeandmysighthounds

Jag tänkte skriva lite om Mozart i detta inlägg. Jag har inte skrivit på länge men det har inte funnits något att skriva om förutom tråkiga saker och jag har undvikit att gå in här för att inläggen handlar om Malte och att Malte började må bättre. Idag är Malte världens finaste änglahund som jag saknar varje dag!

Nu ska jag skriva om Mozart och om vår resa.
Jag åkte upp i feb 2009 för att hälsa på en salukikennel. Då hade jag bestämt att jag skulle köpa en saluki men inte planerat att jag skulle komma hem med världens finaste.  Mitt första minne av den kennel är när vi skulle hälsa på alla hundar och jag kommer in där Mozart var och han hoppade upp och slickade mig i ansiktet. Redan samma kväll bestämde jag mig för att han skulle följa med mig hem. Mozart hade bott i en annan familj ett tag innan han kom tillbaka till kennel och han var 1 år och nio månader när jag köpte honom.
 Jag har aldrig i hela mitt liv varit lyckligare än när jag satte mig på tåget hem med min egna fina Mozart!

Innan jag skaffade Mozart mådde jag inte så bra och var långt i från hel.  Men med Mozart i mitt liv började saker och ting ljusna. Vi hade en ganska trasslig resa jag och min prins. Han var väldigt osäker och rädd när han kom till mig och vi jobbade mycket med att han skulle bli mer självsäker Det är en långresa och nu snart 3 år senare så är jag och min prins tajtare än någonsin. Han litar på mig och jag litar på han och vi läser varandra utan och innan till.. Det finns ingen på denna jord som läser mig så bra som Mozart gör och kärleksfullare hund har jag inte träffat. När han tittar på mig så ser jag kärlek. Detta låter som tagit ur nån dålig amrikansk film men Mozart räddade mig och jag är rätt säker på att jag räddade honom med. Min älskling har gjort mitt liv helt!